H18
H18-bussarna, eller Scania CN113 CLL (MaxCi), levererades till SL Buss AB mellan 1992 och 1997. Hornsberg och Söderhallen hade de flesta bussarna men några fanns även i Råsta, Handen och Björknäs samt på Lidingö.
De två första H18-bussarna som levererades till SL Buss AB, 4021 och 4022, fick litterat H17N men blev 1993 omlitterade till H18, och blev 1994 omnumrerade till 5021 och 5022 |
De olika leveranserna skilde sig lite åt utseendemässigt. I början experimenterade man lite med större svarta fält på sidorna. De första 20 vagnarna, 5001 - 5020, hade helt rektangulära fönster. Senare vagnar hade ett fönster med vinkel upp från låggolvsdelen. Vissa av förortsvagnarna var fem centimeter bredare än övriga. Hos innerstadsvagnarna fanns tre olika typer av skyltsystem. De sist levererade vagarna i 5100-serien hade ett skyltsystem från INIT som hade hållplatsdisplayer och automatiska hållplatsutrop. H18A hade bara en dörr fram. H18X var byggd för servicelinjen "Kamomillen" mellan Södersjukhuset och Nynäshamn och hade stolar med höga ryggstöd.
Alla H18-vagnarna levererades ursprungligen till SL Buss AB men togs senare över av andra bolag som t.ex. Busslink. I samband med detta så avvecklade man litterasystemet och bussarna fick då inte längre heta H18 officiellt, men kallades (och kallas) fortfarande för "H18" av vissa. Det levererades även flera andra Scania MaxCi till andra bolag som t.ex. Linjebuss men som aldrig fick något littera, och som därmed inte nämns på denna sida. |
Under 2012 började utrangeringen av vagnarna i större skala. I förorterna ersattes H18-vagnarna och normalgolvsbussarna H16 av busstypen Scania OmniLink och andra liknande typer och kring midsommar 2014 var det slutkört för H18 i Stockholmstrafiken. De sista H18-vagnarna i innerstaden blev samtidigt som de sista H19- och H34E-vagnarna (Scania OmniCity) ersatta av den tyska busstypen MAN Lion ´s City som idag är den dominerande busstypen i Stockholms innerstad.
En del H18-vagnar finns dock kvar, som museibussar, utbildningsvagnar och husbussar. Se vidare under Kvarvarande vagnar.
En del H18-vagnar finns dock kvar, som museibussar, utbildningsvagnar och husbussar. Se vidare under Kvarvarande vagnar.
De tre typerna
H18 fanns hos SL Buss AB i fem olika utföranden:
Standardtypen H18, fanns i 14 exemplar, dieseldriven med dörrställning 2-2-1.
Förortstypen H18A, fanns i 4 exemplar, dieseldriven med dörrställning 1-1-1.
Etanolvagnarna H18E, fanns i 142 exemplar, etanoldriven med dörrställning 2-2-1.
Swebusvagnarna H18S, fanns i 5 exemplar. Lika med H18, men övertagna från Swebus.
Kamomillen-vagnarna H18X, fanns i 2 exemplar. Lika med H18 utom stolarna, som på dessa hade höga ryggar.
Standardtypen H18, fanns i 14 exemplar, dieseldriven med dörrställning 2-2-1.
Förortstypen H18A, fanns i 4 exemplar, dieseldriven med dörrställning 1-1-1.
Etanolvagnarna H18E, fanns i 142 exemplar, etanoldriven med dörrställning 2-2-1.
Swebusvagnarna H18S, fanns i 5 exemplar. Lika med H18, men övertagna från Swebus.
Kamomillen-vagnarna H18X, fanns i 2 exemplar. Lika med H18 utom stolarna, som på dessa hade höga ryggar.
Om busstypen
Scania CN113CLL, även kallad Scania MaxCi var en stads- och förortsbuss från Scania. Busstypen levererades till SL Buss mellan 1993 och 1997 men gick även i flera andra städer i både Sverige och andra länder. Modellen ersatte Scanias CN112 och 1999 blev Scania MaxCi ersatt av Scania OmniCity.
Motor: 11-liters tvärställd bakmonterad 6-cylindrig radmotor Effekt: 250-320 hk Drivning: Bakhjulsdrift via vinkelväxel Växellåda: Helautomatisk, GAV 2- eller 4-stegs alternativt Voith 3- eller 4-stegs Längd: 12 meter Bredd: 2,50 meter (vissa vagnar 2,55) Höjd: 3,1 meter Vikt: 16 ton |